Kamraterna på Sandflyget – IFK Höganäs
1923 var intresset så stort för fotboll i Höganäs att det fanns plats för fler klubbar. Ända sedan Höganäs BK startat 1913 hade det varit en prestigesak att pojkarna på Bruket inte skulle vara sämre än de på Ryd. Det hade ju tidigare funnits många idrottsföreningar som Höganäs Idrottsförening, Öresund, Diana och idrottsföreningen Svea men ingen med längre varaktighet. En dag sökte några pojkar, som hade spelat fotboll på ”Haltenilsa” backar, upp sina äldre kamrater. De behövde hjälp med att starta en fotbollsklubb.
Idrottsföreningen Kamraterna Höganäs bildades vid ett möte i Folkets Park den 23 september 1923. IFK Höganäs – ”Kamraterna” i folkmun – anordnade liksom Bollklubben fester i Tivolihuset. En viktig fråga var att skaffa en riktig fotbollsplan. Med hjälp av Höganäsbolaget fick man disponera det stora ”flygsandsfeltet” eller ”Sandflygsfältet”, ibland även kallat ”Flygfältet” eller Norra Idrottsplatsen. Ombyte skedde i en av Bolagets fabriker. Redan det andra året var fältet efter gemensamt arbete iordninggjort till fotbollsplan. I den första matchen mötte klubben Hasslarps BK och förlorade med 1-3. Kamraterna blev dock successivt duktigare, tog upp kampen med lokalkonkurrenten Bollklubben, även om denna fortfarande sågs som ”storebror”. Yngre fotbollsspelare tryckte på i båda klubbarna och det bildades ”ynglingalag”, dvs. juniorlag. Även på denna nivå var det hårda duster med Ryds-pojkarna från Bollklubben. Kamraterna lyckades efterhand hålla jämna steg med sin konkurrent och hävdade sig bra även mot andra lag, såsom Lunds BK, Ängelholms IF, IFK Hässleholm och Lunds GIF i 1929 års serie. Pokalernas tid började i början av 30-talet. Under några år tävlade Kamraterna med Råå IF om det s. k. Mojehornet. Kamraterna tog denna pokal för alltid 1938. Samma år satte Gustaf Alling upp ”Dr Allings vandringspris”. Om detta konkurrerade Kamraterna och Bollklubben. Det blev många tuffa och jämna matcher, som slutade med att Kamraterna tog hem pokalen för gott 1945. Detta år startade klubben med sitt första egentliga pojklag. Två år senare sattes Pålles (Paul Larssons) pokal upp i samma syfte. År 1953 var det tid att göra om Flygfältet och fräscha upp omklädningspaviljongerna. Detta var klart året därpå. Vid 1950-talets slut var handbollsintresset inom klubben stort och med ideell kraft iordningställdes en handbollsplan på norr. Intresset svalnade dock eftersom det inte fanns möjlighet till inomhusspel.
År 1961 kom bingo-spelet som en förlösande ekonomisk faktor. Man satsade stort och Bengt Scotte återvände från Bollklubben för att bli spelande tränare. Det blev serieseger i div. V 1962 för Kamraterna medan Bollklubben ramlade ner i div. IV. Kända tränare som Bosse Henriksson, Kaj Wagerup och Kalle Svensson avlöste varandra. År 1969 blev det dock div. V igen. Ett annat dystert besked detta år var att Bolaget behövde fältet för expansion. Kamraternas verksamhet flyttades därför till Julivallen.
Kamraternas 1980- och 90-tal pendlade mellan hopp och förtvivlan. Klubben hoppade runt i de lägre serierna för att till sluta hamna i div. VII. Ljuspunkterna fanns i ungdomslagen. Diskussioner om att slå samman ungdomsavdelningarna, kanske rent av hela klubben, med Bollklubben påbörjades. Att de gamla antagonisterna om fotbollsäran i Höganäs, Bollklubben och Kamraterna, skulle gå ihop till en förening var för många otänkbart. Intresset för den egna klubben hade varit drivande, från veteranerna ända ner i pojklagen. 1980 gjordes ett fruktlöst försök. Ett samgående mellan klubbarna Höganäs BK, IFK Höganäs och Väsby FK diskuterades i Folkparken. Sammanslagningar i Ängelholm sågs som förebild. Skånebolls Lars-Christer Olsson och Ängelholms FF:s Bengt Everberg fanns i panelen. Tongångarna blev dock sådana att det inte var lönt att fortsätta.
I slutet av 1900-talet var det dags igen, nu under allvarligare betingelser. De båda styrelserna försökte i sina respektive klubbar förankra beslutet att gå samman, om än med visst motstånd. År 1999 hölls två årsmöten samtidigt i Folkparken: ett för Bollklubbens medlemmar och ett för Kamraternas. När mötena avslutats drogs vikväggen bort och ett tredje möte hölls, på vilket klubbarna gick samman. Ungdomsavdelningen fick arbetsnamnet Höganäs United. Representationslaget för Kamraterna fortsatte ännu några år in på 2000-talet.[1]
[1] IFK Höganäs jubileumsskrift 1923-1963. Bl.a. artikel av Ernst Larsson, mångårig ordförande i IFK Höganäs.